De heligas gemenskap - igen

Nu måste jag bara skriva några rader med anledning av kommentarerna på den senaste bloggen. Kommentarer som jag är tacksam för. Vi måste helt enkelt hitta vägar för De heligas gemenskap. Bergman skriver att det hela ser rätt dystert ut och jag har fått sådana signaler från andra håll också. Tyvärr är jag böjd att hålla med, men det finns skäl för denna pessimism. Vilka då? Ett skäl tror jag är att vi har en dåligt anpassad föreställning om de heligas gemenskap. Den kan vara för formell, för ostrukturerad, för ... Antingen är den för idealistisk, för långt borta eller obefintlig. Vi har helt enkelt inte den rätta bilden av det hela. Det andra skälet tror jag är våra egna tillkortakommanden, det vi i våra sammanhang kallar för synden. Till exempel lättja, bekvämlighet, högmod ...

Jag tror att vi är ganska överens om att en helig gemenskap knappast kan växa fram utan åtminstone en tänkt struktur eller organisation. Allt liv är i sig förprogrammerat på något sätt. Kanske hänger detta främlingssskap inför de heligas gemenskap samman med just avsaknaden av en sådan tänkt struktur. Vi ser den inte därför att den helt enkelt inte finns. Eller också så finns den redan utan att vi förstår det eller kan anpassa oss till den eftersom vi inte förstår den.

När jag djupstuderar Paulus och hans brev till församlingarna i Thessaloniki och Korint förstår jag att det fanns flera husförsamlingar (zoner) i de båda städerna. Dessa hölls samman genom att 1) de levde av samma budskap (kerygma), 2) bröt och fick del av samma bröd (nattvardsbrödet) samt att de ur detta utvecklade 3) samma sorts livsstil. Går vi sedan ett eller par decennier framåt i tiden hölls de 4) samman av någon ledare (ämbetet). Kanske är det på samma sätt idag, tänker jag? Men kvar står då frågan om de heligas gemenskap. Det måste finnas någon typ av organiserad gemenskap? Men är inte samlingarna i huset en sådan? Förvisso. De kristna bodde i sina hem (celler), men tre, fyra, fem eller sex hushåll kom samman hemma hos någon med ett större hus (som till exempel Aquila och Priscilla, Stefanas, Gajus ...) Det verkar ganska enkelt. Kanske är det inte svårare?

Det finns en sak till som måste med - tror jag efter att ha tänkt ganska mycket på det här och efter att ha sonderat mina erfarenheter. Det behövs överlåtelse! Det håller inte att komma och gå som man vill, att vara sig själv närmast. När jag talade med min gode vän Hans Sundberg föddes tanken på att överlåta sig till en bönegemenskap, ett sällskap eller nätverk av något slag. Överlåtelsen skulle kunna beskrivas med hjälp av "en regel". Den kunde vara gränslös både vertikalt (från gräsrotsnivå till imlen) och horisontalt (från alla vädersträck). Med denna grund kunde de som bor på samma ort samlas i hemmen.

Fundera vidare på denna tanke som jag tror vi ska väcka på konferensdagen den 17 april. Ge mig gärna era reflektioner!

Hur håller vi samman de heligas gemenskap?

Är du nöjd med boken du skrivit, frågade far. Ja, det är jag samtidigt som jag inser att den är skriven i en pågående process. Vi har ännu ingen klar bild av hur de heligas gemenskap kommer att ta gestalt i Värnamo församling. Victor, vår äldste son, menade vid ett tillfälle, att han inte tror på någon forma av organiserad andlighet. Jag har tänkt mycket på detta och svävar på målet.

Cellkyrkorörelsen kan härledas till 1965 och går att studera fram till våra dagar. Rörelsen sköt fart först under 1980-talet och idag är det lättare att se resultaten. Joel Comiskey som följt rörelsen utveckling på nära håll beklagar att han sett många ledare som försökt bygga egna slott, stirrat sig blinda på numerären, kört fast med "sin modell", blivit lagiska och så vidare. Han varnar också för orealistiska förväntningar och för att försumma teologin. Bloggen fortsätter sedan med några riktigt goda exempel på församlingar som lyckats. Jag tror det är viktigt att inte bara hålla distans till "sin vision", utan också att vara ytterst noggrann med teologin.

I boken redogör jag för en modell som vi försökt arbeta efter i Värnamo, men jag försöker också redogöra för motstånd och hinder. Dessa upptäckte vi allteftersom tiden gick och det var ingen rolig resa. Den som inte är klar över Guds vilja, inte är uthållig eller drabbas av högmod kommer knappast att lyckas. Varför ska det vara så svårt? Jag tror inte att det är meningen att någon människa ska lyckas "bygga" församlingen. Kanske har Victor rätt i den meningen att ingen människa kan organisera församlingen? Och ändå ser jag behovet av en struktur, av "något" som håller ihop gemenskapen, av träning och av "något" att växa i. Min fråga till dig är: Räcker det med gudstjänsten? Räcker det med nådemedlen, det vill säga Ordet och bönen? Kan det vara så att alla verksamheter, också de mycket andliga, ytterst sett är kontraproduktiva? Det skulle vara intressant att få några kommentarer på detta.

Lekmannaledare

Vi har inte kommit så långt än att kopplingen mellan Värnamo församling och cellerna är klar. Vi har som ni vet fått en ny kyrkoherde vilket bland annat betyder att vi behöver avvakta och se vilken ställning lekmännen i allmänhet kommer att få. Det är alldeles för lätt att reducera lekmännen till cellmedlemmar och därmed få ett nästan sekteriskt drag eller åtminstone reducera cellerna till en verksamhet bland andra. Så kan vi inte göra. De kristtrogna utgör en helig gemenskap och måste uppfattas, beskrivas och uppföra sig så. Det betyder att vi måste få se ett skeende både på hushållsnivå och på den lokala församlingsnivån. I detta spelar lekmannaledarna en avgörande roll.


Lördagen den 17 april genomför vi som planerat en träningsdag för lekmannaledare. Eftersom jag igår lärde mig att lägga ut en bild på bloggen bifogar jag här foldern. Om du dubbelklickar på bilderna blir de till m in glädje förstorade.



Innehållet blir enligt nedan, men med reservation för att deltagarna själva kommer att styra mer än vad som är möjligt att planera. På sidan fyra, den sida som inte kom med här, står att vår kyrkoherde medverkar, men också pastor Hans Sundberg som har rika erfarenheter från Vineyard och lovsången leds av Peter Persson ifrån Karlstad. Det är inte nödvändigt med anmälan och kostnaden är satt till 0;-. Så välkomna! Och hjälp mig gärna att sprida detta till andra intressenter.

Nu är boken här - på riktigt!

Härligt! Nu är boken här. Mig veterligt är det den första boken i sitt slag. Jag hoppas att många ska få ny inspiration genom den. Själv fick jag sådan inspiration att jag lyckades lägga ut den som bild här nedan.

Boken kommer att vara ett viktigt inslag under konferensdagen här i Värnmao lördagen den 17 april. Du har väl fått del av programmet? Om inte finner du det via
Värnamo församling




Du kan beställa den från Artos & Norma bokförlag AB
Box 6302
113 81 Stockholm
Tel 08-673 55 30, Fax 08-674 07 91
post[@]artos.se

På torsdag åker jag till Sofia församling i Jönköping. De vill börja med celler till hösten. Det är underbart att arbeta med något där tiden verkar för en.

Nu är boken här!

Idag känner jag mig riktigt nyttig.

1. Har skickat in en debattartikel till Värnamo Nyheter. Den publiceras på lördag och knyter an till bland annat Jonas Gardells program, men som jag hoppas på ett positivt sätt. Det positiva är att religionen nu tack vare massmedia kommer i blickpunkten på ett nytt sätt. Politikerna gör vad de kan för att göra religionen till en privatsak. Det kommer att bli allt svårare.

2. Vidare har jag idag fått veta att min bok De heligas gemenskap nu kommit. Artos förlag skickar ett antal ex till mig idag. Det är en härlig känsla vill jag lova. Vill du kan du säkert beställa den från Artos. Annars kan du maila mig.

3. Sedan har jag uppdaterat Mina predikningar med samtalsfrågor för de mindre sammanhangen. Min tanke är att kunna publicera utkast och frågor med anslutning till Kyrkoåret. Du hittar dem på cellkyrkan.nu eller klicka i spalten här till höger.

4. Har vidare också konstaterat att 1 Thessalonikerbrevet ligger förklarat och klart. Det är bara att klicka på Mina Bibelförklaringar här vid sidan om så får du tillgång till hela paketet.

Det var allt för tillfället. Nu åker jag upp till Sjukhuset, sedan blir det långledigt!